Ett skuldebrev kännetecknas av en skriftlig utfästelse, ensidig och till det yttre en fristående handling att erlägga ett penningbelopp. En annan term som används när skuldebrev utfärdas av individer är fordringsbevis.
Den skriftliga utfästelsen kan vara allmän eller specificerad. Skuldebreven delas in i enkla och löpande skuldebrev och har olika rättsverkan.
Enkla skuldebrev
Det enkla skuldebrevet bär inte fordran i sig själv, utan fungerar mer som ett bevis på att en fordran finns. Detta är utskrivet till särskild namngiven person, borgenären som har rätt till betalning.
Huvudregeln för gäldenärens ställning i enkla skuldebrev är att denne alltid kan betala till borgenären med befriande verkan, det vill säga utan att riskera att få nytt betalningskrav. Om enkelt skuldebrev har överlåtits till annan måste gäldenären underrättas om detta, vilket kallas denutation. Innan denutation har skett har gäldenären rätt att betala till den ursprungliga borgenären. Definitionen på denutation är meddelande t.ex. till en låntagare att lånet övertagits av ny kreditgivare och att lånet från och med en viss tidpunkt skall betalas till denne.
Löpande skuldebrev
De löpande skuldebreven kan ställas ut till viss man eller order. Löpande skuldebrev ställt till innehavaren ger den som är innehavare vid förfallodatum rätt till betalning.
Ett orderskuldebrev kräver den tidigare ägarens namnteckning på skuldebrevet för att kunna kräva betalning. Det är på orderskuldebrev viss man eller order som är betalningsmottagaren. Det fungerar då även som ett värdepapper som går att sälja. Vid överlåtelse till annan skriver borgenären order att sälja genom att på orderskuldebrevet dels teckna sitt eget namn, dels namnet på den som ska överta skuldebrevet.